Clementina Som Diktade
🖋️
🌸
📖
🧵
🎀
💭
🪶
✨
Clementina som diktade är en samling texter som bär en kvinnlig poetisk röst – varm, ärlig och full av fantasi. Här får vi följa Clementinas tankar, känslor och observationer i diktens form.
Dikterna rör sig genom vardag och dröm, smärta och kärlek, skrivna med ett hjärta som ser det lilla och säger det stora. Det är en hyllning till poesins kraft att spegla livet genom en unik blick.
I denna samling hittar du personliga och levande dikter – ibland lekfulla, ibland allvarliga – men alltid skrivna med Clementinas egen ton, som stannar kvar hos läsaren.
1
Den Första Versen
Clementina skrev med hjärtat fullt,
av toner, ljus och stilla guld.
Hennes ord som regnets fall,
gav styrka, lugn och kärlek all.
2
Till En Mor
I Clementinas dikter fanns en mor,
som alltid log, som alltid förstod.
Hon bar på världens hela tröst,
i varje rad, i varje röst.
3
Hon Skrev Med Ljus
När mörkret kröp in i världen,
skrev Clementina med ljus.
Hennes ord blev facklor i natten,
och ingen gick längre ensam.
4
Ord Av Jord
Hon skrev som om hon plöjde jord,
och sådde rader, blomstrande och vilda.
Clementinas dikter gror i oss än,
som frön från hennes inre fält.
5
Till Den Ensamme
Clementinas röst var mjuk och klar,
för den som aldrig blivit hörd.
Hon skrev för den som ingen såg,
och gjorde ensamheten till poesi.
6
Tystnadens Penna
I ett rum där vinden viskar,
satt Clementina med sin bok.
Hon skrev om smärta utan namn,
och gav röst åt tårars språk.
Hon behövde inga applåder,
inga priser, ingen scen.
Det räckte att någon kände:
hon skrev det jag själv ville säga.
7
Hon Skrev Med Hjärtat
Varje dikt var ett hjärtslag,
varje rad en pulssignal.
Hon visste: sanningen svider ibland,
men läker när den delas.
8
Rim Av Motstånd
Clementina skrev när världen blundade.
Hennes ord var vassa, klara, sanna.
Mot orättvisa, mot förtryck —
hon diktade med styrkans blick.
9
Väven
Clementina vävde berättelser,
med tråd av regn och solsken.
Hon visste att varje människa
är en rad i livets dikt.
Hon skrev om gamla händer,
om barns skratt i sommarnatt,
om hopp som överlever vintern —
och allt blev vävt i textens kraft.
10
Kärlekens Språk
Hennes dikter talade mjukt,
med kärlek utan krav.
Hon behövde inga stora ord —
bara ärlighet och hav.
11
Den Sista Sidan
Clementinas sista dikt
var inte en slutpunkt.
Den var ett löfte, ett eko —
ett hjärta som aldrig tystnar.
12
Vi Minns
Vi minns Clementina inte för att hon skrev,
utan för hur hon fick oss att känna.
Varje vers var som en viskning,
som sa: \»Du är inte ensam.\»
Kopierat till urklipp!