Dikt I Maskor
🧵
🧶
🪡
🕸️
📜
🧠
🫧
🌫️
Dikt i maskor är en samling finstämda, symbolrika och konstnärligt vävda texter – där mycket sägs i det osagda, mellan trådarna av känsla och tanke.
Dessa dikter är mönster av metaforer och stillhet, inspirerade av handens arbete, livets trådar och poesins subtila skiftningar. Passar för dig som söker eftertanke, tolkningsdjup och en annan sorts skönhet.
I denna samling finns poesi som likt garnets maskor håller samman det som annars riskerar att falla isär – med varsamhet, stil och själ.
1
I Varje Maska
I varje maska finns en tanke,
en dröm, ett andetag.
Tråden löper genom tiden,
binder samman natt och dag.
2
Mormors Garn
Med händer gamla men trygga
virkade hon minnen i mjuka färger.
En filt av kärlek, en tråd av hopp,
som värmer mig än idag.
3
Trådar av Tystnad
Maskor tystnar aldrig.
De berättar utan ord —
sorg, kärlek, längtan
bundna i ullens gång.
4
Stickor och Stillhet
Klick, klick — en rytm i rummet,
ett andetag bland garn och dröm.
Där tankar får vila,
och världen känns lugn som ström.
5
Maskor som Minnesrader
Hon stickade dig en tröja
av varma barndomsår,
och varje maska bar ett skratt,
ett skydd när världen slår.
6
Tunna Garn
Tunna garn som spricker lätt,
ändå håller de världen i sin form.
En sjal av ömhet, en kant av tröst —
allt skapat med varsam norm.
7
Under Fingrarnas Dans
Tråden rinner som en flod,
från garnnystan till något stort.
En mössa, ett hjärta, ett hem.
Allt börjar i maskornas ro.
8
Maskor av Stillhet
Ensam vid fönstret,
stickorna viskar.
Timmarna går,
men i maskorna stannar tiden kvar.
9
Garnets Hemlighet
I nystanet finns en hemlighet,
en berättelse som väntar på att bli sydd.
En kärleksgåva, kanske ett farväl —
maskor vet mer än vi tror.
10
När Garnet Tog Slut
När sista tråden blev för kort
och mönstret inte längre höll,
la jag ner stickorna med tårar —
men hjärtat bar det klart ändå.
11
Hoppets Mönster
Jag stickar i blått och grönt,
i toner av hopp och tro.
För varje maska tänker jag:
Världen blir hel, rad för rad.
12
Till Dig, En Tråd
Om jag fick skicka dig en tråd,
över tid, över rum,
skulle jag väva in mitt hjärta,
och låta maskorna tala om allt jag aldrig sa.