Keltisk Diktar
🍀
🌿
🌕
🌀
🪵
🔥
🧙♂️
🌊
Keltisk diktar är en samling andliga och naturnära dikter inspirerade av keltisk tradition, mystik och visdom. Här möter du texter som förmedlar kontakt med jorden, elementen och själens djup.
Dikterna rör sig genom skogar, hav, stjärnor och eviga cykler, med rötter i en poesi som är både uråldrig och tidlös. Perfekta för stilla stunder, reflektion eller ceremoniella tillfällen.
I denna samling hittar du poesi som bär vishet och magi – en bro mellan det synliga och det osynliga, skriven med naturens röst och hjärtats rytm.
1
Morgon vid Stencirkeln
Dimman sveper över ängen,
stenar viskar gamla namn.
I tystnaden står jag stilla,
och hör druidernas sång.
2
Eldens Väktare
Elden talar i skuggor,
bär minnen av förfäder.
Röken stiger mot stjärnorna,
där gudar lyssnar ännu.
3
Trädens Röster
Träden sjunger när vinden går,
i barkens ådror visdom bor.
De gamla ekarna vakar tyst,
över tid som aldrig dör.
4
Brons och Blod
Bronsens klinga i gryningens dis,
ett hjärta av eld i stridens paradis.
Krigarens rop i skogen dör bort,
men minnet är evigt där stenen är torr.
I cirklar vi samlas, i skymningens stund,
med sånger om ära och tystade lund.
Må gudarna vaka, må jorden bli mild,
för hjältarna föll — men deras ande är vild.
5
Månens Tår
Månen fällde en tår i natten,
över landet vi förlorade.
Men i hjärtat bär vi jorden,
som ett löfte till framtiden.
6
Korpen och Källan
Vid källan satt en korp och drack,
där vattnet bar på livets lönn.
En visdom djupt i mörka droppar,
för den som vågar lyssna nog.
Källan viskar namn från förr,
en sång om kärlek, sorg och mod.
Den korpen drack — och flög sin väg,
med svarta vingar, fyllda av ord.
7
Vindens Namn
Vinden bär på namn vi glömt,
tunga av historia och skrin.
Den viskar bland kullar och furor,
där druider en gång gick in.
8
Sjöarnas Sång
Mellan höga kullar blänker vatten,
spegelblankt och stilla blått.
Där bor andarna vi ej ser,
och deras sång förblir förlått.
Sitt stilla, lyssna i skymningen,
du kanske hör ett namn, en sång.
Då vet du att du inte är ensam —
de gamla vakar än en gång.
9
Tyst Runa
En runa ristad i gammal ek,
tystnadens röst i varje streck.
Den säger mer än tusen ord,
och öppnar porten till en uråldrig jord.
10
Hjärtat i Högen
De lade honom i högen av jord,
med svärd, med flöjt, med ekens ord.
En druid sjöng den sista visan,
och vinden svepte med tyst bevis.
Men i natten, bland stjärnors sken,
hörs viskningar från högen igen.
Ej död, men djupt i jordens famn,
bultar hjärtat — i folkets namn.
11
Skugga vid Grinden
En skugga står där stigen slutar,
en gestalt från andra tider.
Inte hotfull, ej heller mild,
men evig i sin tystnad.
12
Väven
Allt är vävt i samma tråd,
från första andetag till sista ord.
Cerridwens hand, mjuk och stark,
för oss hem genom nattens mark.
Vi går, vi faller, vi står igen,
med kärlek och sorg i varje steg.
Men den keltiska väven bär oss,
genom skuggor — mot morgonens eld.
Kopierat till urklipp!