Korpen Dikt
🪶
🌫️
🌌
🖤
🌲
👁️
🕯️
🐦⬛
Korpen dikt är en samling mystiska, mörka och djupsinniga texter inspirerade av den gåtfulla fågeln – korpen. En symbol för visdom, död, förändring och det okända.
Här möter du dikter som väver samman naturens skuggor, gamla sägner och inre landskap. Ibland inspirerade av mytologi, ibland av det vardagliga – men alltid med en känsla av något större.
I denna samling hittar du poesi att begrunda i stillhet, att läsa högt under mörka kvällar, eller att återvända till när du söker något mer än bara ord – en viskning från djupet.
1
Skuggans Vingslag
Korpen svävar över fältet,
tyst som tankar i natten.
Ett svart budskap i vinden,
viskar om tidens gång.
2
Ögon som Vet
Dina ögon ser allt, korp.
Inte bara det som är —
utan det som kommer.
Ett evigt vittne på himlen.
3
I Midvintertystnad
En ensam korp i snöns tystnad,
ropar som från andra världar.
Kyla sveper under vingarna,
men i hjärtat — eld av urtid.
4
Korparnas Sång
Två korpar, Hugin och Munin,
flyger över mitt huvud.
Tanken och minnet vakar,
väver visdom i skuggornas spår.
5
Tyst Natt
Korpen landar på grenen.
Tystnad följer dess ankomst.
Natten lyssnar.
6
Budbäraren
Korpen — aldrig bara fågel,
utan symbol för slut och början.
Med varje kra,
bär den framtid och förflutet.
7
Under Hösthimlen
Löv faller — tyst, långsamt.
En korp skriker i diset.
Det är som om hösten själv
pratar genom dess näbb.
8
Korpspegling
I vattenytans mörka glas
speglar sig en vinge svart.
Är det död — eller livets djup?
Korpen vet, men säger ej.
9
Över Fädernas Land
Högt över bergen
där fäders röster sover,
seglar korpen — evig väktare,
med tidens bok i klorna.
10
I Eld och Skuggor
Från slagfältets aska stiger den,
inte som segrande hjälte
men som påminnelse.
Allt har sitt pris.
Och korpen minns det.
Den flyger över ruiner och glömska,
bär ekon från tusen fallna.
Med vingslag i sorgens rytm,
talar den till de levande.
11
Ett Ensamt Kra
Ett enda kra,
bryter morgonens dimma.
En korp —
ett hjärta —
en värld.
12
När Jag Dör
När jag dör, vill jag att en korp
vakar över min stilla kropp.
Inte för att vaka över döden —
utan för att bära mitt minne vidare.
Den svarta vingen breder sig ut,
som skydd och som löfte.
Att även i tystnadens stund,
finns en kraft som vakar mig.
Kopierat till urklipp!