Kristina Lugn Dikter
🪷
🫧
🪞
🌫️
💔
🪶
📖
🎭
Kristina Lugn skrev med en röst som var både sårbar och skarp, tragisk och rolig. Hennes dikter rör vid ensamhet, döden, kärlek och absurditet – ofta med en stillsam ironi och ett stort hjärta.
I denna samling hittar du texter som känns nära och nakna, där livets svåraste frågor smälter samman med vardaglig ömhet.
Utforska underkategorierna nedan och upptäck Kristina Lugns unika poetiska universum.
1
Jag tvättade min sorg
Jag tvättade min sorg i diskhon
men den ville inte sköljas bort.
Så jag dukade för två
och låtsades att ensamheten var gäst.
2
Poesi på recept
Läkaren sa:
du behöver vila, och kanske poesi.
Så jag låg i sängen hela helgen
och läste Kristina Lugn.
Det hjälpte nästan.
Men jag saknade att någon
läste för mig.
3
Vardagens teater
Jag övade mig på att le i spegeln.
Tränade på att låtsas vara hel.
Gjorde kaffe med en nypa ironi,
och släppte in tystnaden
som om den var en vän
från förr.
4
Min kalender är tom
Jag bokade om mitt liv
till en annan dag.
Men den dagen kom aldrig.
Så jag sitter här
och pratar med växterna.
5
Jag är okej
Jag är okej.
Säger jag till dig.
Säger jag till mig.
Men spegeln suckar,
och kaffet smakar tystnad.
6
Ett samtal med dammråttan
Du bor under soffan,
jag bor i mig själv.
Vi möts ibland
i tyst samförstånd
och delar på ensamheten.
7
Måndagar är brutala
Måndagar är brutala,
som föräldramöten och kokta ägg
utan salt.
Jag försöker ta mig igenom
utan att börja gråta
i kollektivtrafiken.
8
Väntrummet
Alla stirrar ner i sina telefoner
men jag stirrar rakt ut i luften.
Jag väntar inte på en läkare.
Jag väntar på
att någon ska fråga
hur jag mår.
9
Jag ringer ingen
Telefonen ligger tyst.
Och det gör jag också.
Vi har en pakt
att inte störa varandras
besvikelse.
10
Mitt hjärta bor i en kartong
Det står längst in i garderoben
mellan gamla julkort
och ett par skor som aldrig passade.
Men ibland öppnar jag locket
och viskar
«jag minns dig fortfarande».
11
Lugn, det ordet
Lugn
som i Kristina
som i tyst motstånd
som i skratt mitt i gråten
som i dikt som räddar
när inget annat kan.
12
Om jag glömmer att vara rolig
Förlåt mig,
om jag glömmer att vara rolig idag.
Det händer ibland
att allting känns som ett ekande rum
och jag är bara en stol
utan gäst.
Kristina Lugns Bästa Dikter
Dessa dikter är en hyllning till det bästa i Kristina Lugns poesi – det vardagsnära, det absurda, det sårbara. Här möter vi hennes briljans genom nya texter inspirerade av hennes tonfall och unika blick på livet.
13
Ensam med en blomma
Jag köpte en blomma
för att inte känna mig övergiven.
Den vissnade på två dagar
men sa mer än mina vänner.
14
Tillvarons bruksanvisning
Livet kom utan bruksanvisning
men med krav på fungerande leende.
Jag försökte bygga mig själv
med delar från barndomen
och en skruv från en dröm.
Det vinglar, men står fortfarande upp.
15
Kaffe och katastrof
Jag kokade kaffe
som om det skulle hindra ett sammanbrott.
Men kaffet blev för svagt
och jag grät ändå.
Grannen såg mig genom gardinen
och vände sig om.
Det var nästan kärlek.
16
Städning
Jag dammsuger sorgen
under mattan igen.
Den smulas sönder
men försvinner aldrig riktigt.
17
Och så blev det tyst
Efter sista ordet
hängde tystnaden kvar
som en blöt handduk
i en kall lägenhet.
Ingen tog ner den.
Ingen pratade mer.
18
Recept på ensamhet
1 sked glömska
2 dl missförstånd
en nypa sömnlöshet
rör om i ett tomt kök
serveras kall
utan vittne.
19
Gången hem
Hon gick hem i regnet
utan paraply
utan skuld
men med världens tystnad
i handväskan.
20
Min inre monolog
Jag pratar med mig själv
ofta högt.
Det är enda sättet
att få vettiga svar
när tystnaden ekar
som kyrkklockor på julafton.
21
Telefonen ringer inte
Telefonen ringer inte.
Men jag svarar ändå
för säkerhets skull.
Kanske är det tystnaden
som vill mig något.
22
Är det detta som kallas vuxet?
Att betala räkningar i tid
och skratta åt sitt eget misslyckande
framför mikron
med fötterna i tofflor
och hjärtat i frysfack tre?
23
Klädhängare
På klädhängaren
hängde min förra relation.
Den luktade fortfarande av parfym
och besvikelse.
Jag kastade inte bort den.
Jag lät den skämmas i hallen.
24
Tisdag kl 11:47
Det hände inget särskilt.
Men det var då jag bestämde mig
för att överleva
ännu en vecka
utan att förstå varför.
Hej Då – Ha Det Så Bra (Kristina Lugn Dikter)
Här möter vi farvälens alla nyanser – från det ironiska till det hjärtskärande. I denna samling dikter inspirerade av Kristina Lugns ton, får vi följa med på avsked fyllda av värme, svärta, vardag och absurditet.
25
Hej då i hissen
Du sa hej då i hissen
som om det var ett väder.
Jag tryckte på fel våning
bara för att få vara kvar
i din närhet en minut till.
Dörrarna stängdes.
Du åkte upp. Jag ner.
26
En gång till
Vi sa hejdå så många gånger
att det blev vårt vanligaste ord.
Men du gick aldrig riktigt.
Och jag stängde aldrig dörren.
Så nu sitter jag här,
med kaffekoppen du glömde,
och säger hej då
en gång till.
27
Ha det så bra då
«Ha det så bra då», sa du
och jag hörde allt du inte sa.
Att du inte visste om du skulle sakna mig.
Att du hellre gick än stannade
för att slippa svara på frågan
jag aldrig ställde.
Men jag önskar dig faktiskt det bästa.
För vad ska man annars göra
med ett hjärta som fortfarande hoppas?
28
Tyst farväl
Det var inget brev.
Inga ord i hallen.
Bara tomma stolar
och kaffet som inte var bryggt.
Du sa hej då
utan att säga någonting alls.
Och kanske var det ärligast så.
29
Farväl på upprepning
Du gick. Jag stannade.
Sen gick jag också.
Tillbaka till samma plats
där vi brukade mötas.
Du sa farväl igen
i mitt huvud
varje gång jag passerade.
Och jag svarade
med samma tystnad
du en gång lämnade efter dig.
30
Lycka till
Lycka till
med ditt nya liv
där jag inte finns.
Jag hoppas att du hittar
någon som också gillar
att dansa till fel låtar
och äta frukost kl. 14.
Men om du inte gör det –
kom inte tillbaka.
Jag har slutat koka kaffe för två.
31
Hej då i trapphuset
Du bar en väska,
jag bar min stolthet.
Ett trappsteg, en suck,
ett hej då som ekade länge
längre än dina fotsteg
som aldrig återvände.
32
Ibland är hej då ett löfte
Ibland är hej då inte ett slut,
utan ett löfte till sig själv
att börja om utan någon annan.
Att stå i köket utan två koppar.
Att inte vänta på fotsteg i hallen.
Ibland är hej då mod.
33
En sista lapp
På kylskåpet:
«Ha det så bra.»
Inga hjärtan, inga utropstecken.
Bara blå bläck
på vitt papper.
Så avslutas kärlek
i ett kök där solen
inte längre tittar in.
34
Farväl i fyra rader
Du sa hej då
och jag log.
Sen kom tårarna,
när dörren gått i lås.
35
Allt som blev kvar
Allt som blev kvar
var ett kvitto från pizzerian,
en tröja du aldrig hämtade,
och mina frågor
som aldrig fick svar.
Hej då, sa du.
Och jag samlade fragmenten
i en låda jag aldrig öppnar.
36
Ha det så bra
«Ha det så bra» sa du
och log som om det var
en semesterhälsning.
Men det var slutet,
en epilog till vår historia
skriven utan kapitelslut.
Du gick, och mitt hjärta
blev kvar i redigeringsläget.
Kristina Lugn Dikt Bröllop
I bröllopets stund möts tvivel och tro, skratt och oro, löften och tystnader. Dessa dikter bär Kristina Lugns röst – ömsint, skarp och mänsklig – i glädjens skuggor och kärlekens alla nyanser.
37
Bröllopsdag
Vi sa ja.
Inte till perfektion,
utan till att försöka.
Inte till evig lycka,
utan till att bära varandra
när allt inte glänser.
Ja till skeden i soffan
och disk som aldrig tar slut.
Ja till kärlek,
trots allt.
38
Två stycken
Ni står där
och tror på något.
Ni är modiga.
Du tror att två kan bli ett
utan att tappa bort sig själva.
Det är vackert.
Och helt galet.
Lycka till!
39
Ni gifter er
Ni gifter er.
Och plötsligt finns det en tredje:
Vardagen.
Den kommer utan inbjudan,
med disk och snarkningar
och svåra torsdagar.
Men den bär också:
en hand som hittar din i mörkret,
ett skratt som kommer mitt i bråket,
en röst som säger
«Vi gör det ändå.»
40
Mellan talen
Alla applåderar,
men era händer
söker bara varandras.
Ett tyst löfte
bakom stora ord
och snittar med räkor.
41
Och sen då?
Och sen då?
När gästerna har gått hem,
tårtan är uppäten,
och ni ligger i soffan
i varsitt hörn.
Då börjar det riktiga löftet.
Det som inte ryms i en ring.
42
Brudslöjan
Du bar den som ett moln
av drömmar och damm.
Han såg dig som evighet
men kände inte till dina tvivel.
Brudslöjan fladdrade i vinden,
och i hemlighet
önskade du regn.
Bara lite.
Bara för att känna att du levde.
43
Två bestick
Det börjar inte med bröllop.
Det börjar med två bestick
i samma låda.
Och en oändlig förhandling
om hur man viker handdukar.
Och ändå –
ni väljer varandra.
Varje morgon.
Varje natt.
Det är kärlek.
44
Ett ja i motvind
Ett ja trots regnet.
Trots svärmor.
Trots gamla kärleksbrev
du aldrig slängde.
Oavsett bekymmer och ouppfyllda drömmar.
Ni sa ja,
och där börjar allt.
45
Kärlekens logik
Han är sen.
Hon glömde stänga av kaffebryggaren.
Han snarkar.
Hon pratar i sömnen.
Och ändå –
de skrattar.
De älskar.
De gifter sig.
Det är inte logiskt.
Det är vackert.
46
Bröllopsvals
Ni dansar vals,
men livet dansar inte alltid i takt.
Ibland trampar ni varandra
på hjärtat.
Men så länge musiken spelar
håller ni i varandra.
Och det räcker.
47
Vitt ris och tystnad
Vitt ris föll över håret.
Ni log mot kamerorna.
Men du såg på honom
och undrade i hemlighet
hur länge han skulle orka
med dina söndagar.
Med dina sorger.
Med ditt behov av ensamhet
mitt i tvåsamheten.
48
Det sista talet
Och någon höll ett sista tal.
Tårarna kom.
Inte för orden,
utan för det osagda.
För rädslan att det här är
så nära lycka man vågar vara.
Och att den kanske
inte håller natten ut.
Men ni höll varandras händer.
Och det var tillräckligt.
Kristina Lugn Dikt Döden
I Kristina Lugns poesi möter vi döden med ironi, ömhet och en sällsam stillhet. Här ryms både skräck och acceptans, där livets slut betraktas med lågmäld humor och poetisk skärpa.
49
Döden Kom Inte Med Blommor
Hon knackade inte på,
bara gled in i mitt kök.
Satte sig,
drack mitt kaffe,
och sa ingenting.
Det var då jag visste
att vi var bekanta nu.
50
Jag Bäddade Inte För Två
Döden var oinbjuden,
men artig.
Satte sig vid bordet
och lyssnade.
När jag slutade prata
tog hon min hand.
Den var kall,
men inte kallare än ensamhet.
51
Mellanrum
Det finns ett ögonblick
mellan andetag
där livet tvekar.
Där döden inte är ett skrik,
utan ett hummande ljud
i ett gammalt kylskåp.
Jag hörde det.
Och visste att något tystnade i mig.
52
Begravningsbyråns Ljus
Jag gick förbi skyltfönstret.
Sidenband, askar, tröst i broschyrform.
Och plötsligt
längtade jag efter någon
som skulle gråta
för mig.
53
Dö Som En Tant
Om jag får dö
vill jag göra det som en tant.
Med papiljotter,
tröstande blick
och kaffesump i handfatet.
Ingen dramatik.
Bara tystnad
och ett oöppnat korsord.
54
Det Som Försvinner
Det är inte döden som skrämmer.
Kommer någon att städa
Min låda.
och läsa lappar jag inte hann slänga.
Det är att min skrattas bort
när jag inte kan skratta med.
55
Döden Har Dåligt Bordsskick
Hon kom för tidigt,
utan att ta av sig skorna.
Hon spillde tystnad
över mina minnen,
och åt det sista smöret.
Men jag lät henne stanna.
Det var ändå dags
att stänga köket.
56
Det Var Bara Tyst
Ingen musik.
Ingen storm.
Inga änglar i vitt.
eller filmisk ljusstråle.
Det var bara tyst.
Och jag kände igen mig.
57
En Tom Stol
Vi dukar fortfarande
för en som inte kommer.
Stolen står där,
som en påminnelse
om att kärlek aldrig
försvinner helt.
Den bara byter form.
58
Avsked Utan Rubrik
Det fanns ingen rubrik.
Ingen ceremoni.
Bara ett meddelande
och tyst panik.
Och ändå,
din doft dröjer kvar
i mina drömmar.
59
Sista Meningen
Jag ville skriva klart,
men pennan slutade fungera.
Och då förstod jag
att livet ibland
inte får ett slut
– bara en punkt.
60
Att Dö Lite Grann
Man dör inte bara en gång.
Man dör lite varje gång
någon glömmer att ringa,
någon annan går förbi,
eller när spegeln inte längre
känner igen ditt ansikte.
Döden börjar långsamt.
Och ibland —
är det en lättnad.
Kristina Lugn Dikt Till Ett Barn
Med ömhet, vemod och ibland absurd humor skriver Kristina Lugn till barnet – både det som finns i världen och det som lever kvar i oss själva. Här speglas livets bräcklighet och hopp genom barnets blick.
61
Till Dig Som Inte Sover
Kudden är vänd
men sömnen kommer inte.
Dina tankar springer
som små myror under täcket.
Jag lyssnar,
jag vakar,
jag stannar
i rummet där dina drömmar bor.
62
Barnets Värld
Där trasiga dockor
har egna namn,
och spruckna tallrikar
kan vara månar i hemliga rymder.
Allting får plats
när det är du som bestämmer
vad som är viktigt.
63
Ett Litet Andetag
Så liten,
men redan hela världen.
När du suckar i sömnen
tystnar vinden,
för att lyssna.
64
Din Tystnad
När du inte säger något
säger du ändå allt.
Blicken som söker svar,
händerna som dröjer vid kanten av stolen —
jag förstår mer än du tror.
65
Du Är Inte Glömd
Vi lade filtar över dina minnen.
Vi torkade golvet efter dina steg.
Men du finns kvar,
i varje hörn,
i varje skratt vi inte längre skrattar.
Du är inte glömd,
du är bara tyst nu.
66
När Du Ramlar
Blodet är inte farligt.
Tårarna är tillåtna.
Det viktiga är att du vet
att någon alltid plåstrar om dig —
även när du tror du är ensam.
67
Ett Litet Universum
Katten har inga regler.
Kudden är ett slott.
Ditt skratt flyger som meteorer
över min trötta himmel.
I ditt universum
är allt fortfarande möjligt.
68
Mörkret Är Inte Farligt
Lampan brinner.
Men det är inte den
som skyddar dig.
Det är min röst,
min hand på din rygg,
min tanke som viskar —
du är inte ensam.
69
Sista Snön
En ensam flinga
på din vante.
Du blåser på den
och säger farväl
till vintern.
Så enkelt kan ett årsskifte vara
när man är liten.
70
Ett Löfte
Jag lovar dig
att det alltid kommer finnas en famn,
en mugg varm choklad,
ett tak mot regnet,
och en mening som säger:
du är älskad.
71
Vi Målar Världen
Rosa träd.
Gula katter.
En sol som skrattar.
Du frågar inte vad som är rätt.
Du frågar vad som är vackert.
Och det är mycket klokare.
72
Din Hemlighet
Jag vet att du har en låda
där dina tankar ligger hoprullade.
Små lappar, tysta bilder,
fragment av drömmar du aldrig sagt högt.
Jag rör dem inte.
Men jag vakar över dem.
Kristina Lugn Dikter Ganska Nära Himlen
I dessa dikter svävar tanken mellan livets allvar och himlens ironi. Kristina Lugn balanserar mellan det absurda och det heliga, där det vardagliga får vingar och det himmelska en filt av vemod.
73
Nästan Himlen
Det var inte en ängel,
men något rörde vid mig
i trapphuset.
En granne med blommig kasse,
ett leende från ingenstans.
Det räckte.
Jag trodde på ljuset igen.
74
Tyst I Evigheten
Ingen klocka ringer där.
Det finns inga stolar,
bara tid.
Man får sitta i luften
och undra om någon minns
att man brukade viska sitt namn
i kudden.
75
När Himlen Ringer
Himlen ringde men jag svarade inte.
Jag stod i kön på apoteket
och glömde att tro.
Det är så lätt att missa miraklet
när plånboken ligger fel
och regnet inte slutar prata.
76
Trappan
Jag gick uppåt,
fast det inte fanns steg.
Bara luft,
och doften av något
som kunde ha varit förlåtelse.
77
Kaffekoppen I Molnet
En gång drack vi kaffe i tystnad.
Du frågade om Gud hade humor.
Jag svarade inte.
Himlen började regna,
men bara på oss två.
78
Ovanför Oss
Fåglarna visste mer än vi.
De flög över våra bråk,
över tvivel och dåliga skämt.
De bar på stillheten
vi längtade efter
men aldrig bad om.
79
Soffan I Evigheten
Där satt du,
i samma soffa som alltid.
Men nu fanns inget golv,
ingen vägg,
bara ett samtal
vi aldrig hann avsluta.
80
Ganska Nära
Ingen trappa,
inget ljus.
Men jag hörde ditt skratt
i vinden
och det var nog.
Himlen behövde inte vara längre bort
än så.
81
Molnpost
Skrev ett brev till dig,
men vinden tog det.
Jag hoppas det flög
över alla hustak
och landade
precis där du är.
82
Ingen Himmel, Bara Du
Jag letade efter Gud
men hittade dig.
Dina ord var mjuka,
och tystnaden
fylldes av närvaro.
83
Nästan Helgon
Du var inte helig,
men du såg mig
när ingen annan gjorde det.
Det räcker.
Det räcker för att kallas
nästan himmelsk.
84
Stillheten Sjunger
En sång utan ord,
en stund som dröjer kvar.
Kanske var det där,
ganska nära himlen,
som livet blev mjukare.
Kristina Lugn Dikter Kärlek
Med vemod, skarp ironi och oändlig ömhet skrev Kristina Lugn om kärlekens skeva skönhet. Här möter vi längtan, tvivel och stilla hopp – där det brustna hjärtat får tala med låg röst och vass penna.
85
Kärlek I Förtvivelsernas Hall
Jag älskade dig
med trasiga skor
och trasigare drömmar.
Du såg mig inte,
men jag skrev oss ändå
i framtiden.
86
Tvåsamhet På Sned
Vi åt middag i tystnad
och log som statyer.
Sen sa du «jag älskar dig»,
men det var disken som svarade.
Jag skrubbade din röst
ur mitt glas.
87
Postkärlek
Jag skrev dig ett brev
men postade det aldrig.
Det låg i min låda
tills bläcket bleknade
och mitt hjärta
fann någon annan att tiga med.
88
Mellan Dina Andetag
Mellan dina andetag
vilar jag, försiktigt.
Där bor tvivel,
där bor tröst.
Ingenstans är tystnaden
så högljudd som i dig.
89
Ensam I Tvåsamhet
Du höll min hand,
men inte mitt hjärta.
Vi låg nära,
men tankarna låg längre bort.
Kärlekens skuggor
gick aldrig hand i hand.
90
Kaffe Och Kärlek
Kaffe på bordet
och kärlek i bitar.
Du skrattade
när jag grät i koppen.
En vanlig morgon
i vår ovanliga vardag.
91
Närheten Som Inte Kom
Du satt där,
men nådde aldrig fram.
Din blick fladdrade
som ett flyktigt löfte.
Och jag,
jag förblev ett kanske.
92
Sömnlös Kärlek
Jag låg vaken
med din röst i mitt öra,
fast du var tyst
och rummet kallt.
Din närvaro dröjde kvar
som ett påslakan av minnen.
93
Tystnadens Bekännelse
I varje tyst sekund
bekände jag mer än ord någonsin kunnat.
Att älska dig
var som att tala tyst
och ändå bli hörd
av hela världen.
94
Kärlekens Spår
Din parfym stannade kvar
långt efter att du gått.
Den svepte genom rummet
som en sista smekning.
Och jag andades dig
som om du var syre.
95
Kärlekens Försiktighet
Jag gav dig
ett hjärta i plastfolie.
För säkerhets skull.
Du log.
Och la det i frysen
tills du visste om du ville tina det.
96
Brev Utan Adress
Jag skrev dig ett sista brev
utan namn, utan adress.
Lade det i flaskpost
för att flyta iväg
till en plats där du
kanske vill älska mig igen.
Kopierat till urklipp!